Challenges !!

Livet är full av utmaningar! Just nu går det en på TikTok.

Man lägger upp en bild på sig själv på ChatGPT och säger:
Skapa en bild utifrån allt du vet om mig.

                    Challenge accepted!

Tydligen vet den en del. . . .(texten chad skrev  e för lång för att ta med)men så har ni mig, mitt i alltihop som om det vore helt naturligt att jag äger hela stället.
Fair enough.
Men det fick mig att tänka på det här med challenges.
Vissa är roliga anddra helt korkade.
Och vissa gör faktiskt skillnad.

Minns ni Ice Bucket Challenge? Vi pratade om den härom dagen.
Folk hällde isvatten över huvudet, skrek som om de precis mött döden och nominerade tre nya offer.
Men bakom hela spektaklet fanns något viktigt.
ALS Forskning.
Så ibland kan en väldigt enkel grej faktiskt göra något riktigt stort.

Först tror jag Rosa Bandet kom.
Tjejerna har varit grymma på det där länge.
Bröstcancer, forskning, kampanjer, hela paketet.
Och sen kom grabbarna på sin grej.

 Movember !

Odla mustasch och allt handlar om upplysning!
Prostatacancer och mäns hälsa.

Sen har vi TrashTag Challenge.
Folk tog bilder på nedskräpade platser, städade upp och tog en ny bild.

                                Before/ After.

Men sen finns de där andra utmaningarna.
De utan hashtag, de som ingen filmar eller applåderar.
Att gå upp ur sängen när man helst vill ligga kvar.
Att gå till gymmet när soffan ropar ens namn.
Att lämna något som inte längre känns rätt.
Att våga säga nej.
Att acceptera att något gått helt åt helvete och ändå tänka:
Okej.
What now?

Jag tror att jag tar mig an mina utmaningar ungefär så.
Först lite panik, sen irritation, en drink på det och hjärnan jobbar för fullt!
Hur löser vi det här?(vi =  jag o mina löss haha)
Det finns nästan alltid ett nästa steg.
Även om man inte ser det direkt.
Jag är ju ändå jag.
Men någonstans kommer känslan:
Challenge accepted!

Ibland går det bra.
Ibland mindre bra.
Och ibland börjar man om och låtsas som att det faktiskt var planen hela tiden.
Very professional.
Men kanske är det just det som är grejen.
Utmaningar handlar inte alltid om att vinna.
Ibland handlar det bara om att fortsätta.
Kämpa framåt.
Tappa fotfästet lite.
Stanna upp . . .  hämta andan.
Fokusera.

Livet kommer alltid kasta nya utmaningar på en.

Ibland stora.
Ibland små.
Och ibland bara:
Var fan la jag mina nycklar?
Same stress level hahaha
Vad ska man göra?

Challenge accepted!

XOXO – The Challenger!

48!

Den magiska siffran som (oftast) gör mig ganska lycklig. Sen finns det alltid undantag, önskemål och en annan verklighet.

48 timmar är exakt två dygn.
Och om 48 timmar så är det söndag.
Guds dag.
Och tydligen är temat för dagen förlåtelse utan gräns.
Vad är allt detta med förlåtelse hela tiden?
Jag känner mig personligt attackerad!!!
Ska man verkligen behöva anstränga sig så mkt ?!?
Ja, jag får väl börja skriva en lista och 48 personer borde väl räcka fint.

Även om  Gud sa utan gräns.
Han sa inte utan urval.

48 timmar på ett dygn hade för övrigt varit mer rimligt än 24.
24 känns faktiskt som ett hån.
Man ska ju hinna jobba, gymma, festa, tvätta, dricka vin, diska, sova, tänka och tänka för mycket, överanalysera något som jag sa 2009 och ändå vara fabulous.

48 är också antalet dagar det är kvar till jul.
Let the countdown begin!!!

Naturligtvis betyder det att jag måste börja tänka på julklappar.
Tänka Jösses, ont i huvudet!

48 är också ungefär antalet saker jag har på min to-do-lista.
Väldigt organiserat, nästan lite vuxet.
Nu ska jag bara börja checka av dem . . . .minor detail hahaha

48 är dessutom en väldigt social siffra och jag en väldigt social kille .  . . 
48 kommer överens med två, tre, fyra, sex, åtta, tolv, sexton och tjugofyra.
Och social ja men att komma överens med kan ju fan diskuteras!

48 selfies är ungefär vad som krävs för att hitta den där bilden. Spontan, avslappnad, all natural in the moment.  . .  Som om man absolut inte tagit 47 innan hahaha.

48 gånger kan man tydligen öppna kylskåpet utan att något nytt magiskt har dykt upp.
Och ändå försöker man, tjockisen i mig lever livet.

  

48 kronor är precis lagom för att betala en drink.
Eller ja.
Det hade varit lagom, nu känns det mer som att 48 kronor är priset för isen.

48 drinkar på en meny är inte valfrihet.
Det är stress!!!!

Och 48 % alkohol är inte ett val.
Det är ett beslut!!!
Ett sådant beslut som ofta börjar med:
“Vi tar bara en.”

48 kilo är antingen en vikt på gymmet eller väskorna man försöker få med sig inför en längre resa.
I båda fallen känns det tungt.
Och båda får mig att ifrågasätta mina livsval.

Men det finns faktiskt en 48 som gör mig betydligt mycket lyckligare än alla andra.
48 är nämligen storleken jag nu har på mina byxor.
Efter all gymsvett och efter denna jäkla disciplin.
Efter att ha försökt vara hälsosam samtidigt som livet hela tiden kommer och stör.
Så ja.

48 is my new number. My moment.
Så lycklig är jag !!!

XOXO – Mr. 48!