lördag 14 november 2026

Bad luck or not?

Fredagen den 13:e.

Det finns ju hela historien om tempelriddarna och Fredag den 13:e, men den får vi ta en annan gång. . . . Lr inte!
Här blir det rörigt nog ändå, i Chile är det nämligen snarare: Martes 13.


Och uttrycket:
“En martes, ni te cases ni te embarques.”
Gift dig inte lr gå inte ombord på en tisdag . . . .
Helt jävla underbart!
Jag går ombord på en båt varje tisdag.
Så  det känns la så där tryggt hahaha.
Och jag är dessutom ganska skrockfull.
Stege? - Går runt.
Svart katt? - Spottar tre gånger över axeln.
Vilken axel? - Ingen aning.
Så jag spottar lite åt båda håll och ser ut som en jubel idiot.
Better safe than sorry lixom !!!
Spiller jag salt ska det också över axeln.
Vilken? - Fortfarande ingen aning.
Lite åt höger, lite åt vänster.
Full coverage, tänker jag. . . Det kan la inte bli fel!
A-brunnar är också jobbiga, extremt jobbiga!!
Har ni någon gång sett mig dansa ute på gatan och helt plötsligt göra en liten sväng runt en brunn?
Koreografi? - Nej!

En självbevarelsedrift, så skadad HAHAHAHA
Nycklar på bordet? - Det ska vi inte ens prata om!! - Där är jag stenhård.
Väskan då? - Golvet? stolen? bordet?
Någonstans där försvinner tydligen pengarna.
Så jag hänger den istället  . . .
Problem solved (Tror jag).
Sen har vi det där med att det kliar i händerna.
Kliar det i ena handen ska man få pengar.
I den andra ska man tydligen bli av med pengar.
Vilken är vilken? - Jag smäller av !!!
Och presenter ska vi inte ens börja med.
Parfym?
Relationen kan tydligen försvinna.
Skor?
Då går personen tydligen ur ens liv.
Bälte?- Något med starkare band.
Vid det här laget vet jag inte om jag ger kärlek, separation eller bara en accessoar.
Och så mina egna små regler. . . 
Tunnlar.- Hålla andan (mitt huvud bestämmer hur länge)
Trappor . . . Well . . . 
Dessa trappor i Hjällbo är jag uppvuxen med . 
Att hin­na till nästa plattform innan ngn bil kör förbi mig  .  . . Hahaha 
Varför? Det ger lycka om jag hinner otur om jag ej löser det . . . Mitt egna påhitt!!
Det är inte direkt kodat i mitt DNA.
Mer som en tillfällig genrubbning.
Så ja.
Svenskt skrock.
Chilenskt skrock.
Egen skrock (Mina egna små hittepå-regler)
Till slut vet man ju inte om man ska knacka i trä, spotta över axeln, hänga väskan eller bara stå helt still.
Som att livet inte redan är komplicerat nog.
Universum får faktiskt börja lugna ner sig lite va !!!

XOXO – The Superstitious One!

Inga kommentarer: