A Blast from the Past!

Lr kvällen när man blev tjugo igen.

Den känslan.

Där stod man och tänkte:

Oj… hade jag så här roligt redan då?

Vänner runt omkring. Vänner i baren. Vänner i stolarna vänner på dansgolvet ja folk drack, folk pratade och folk njöt.

Mitt folk . . . 

Snygga, även om vissa hade väl gjort lite väl många ingrepp.

Och andra behövde göra dem.

Jag är väl rätt nöjd med att jag fortfarande passar i kläder . . .

Och själv stod jag där och undrade:

Har jag plattat mitt hår tillräckligt mkt ?

Japp.

Mitt afro gjorde sig väldigt påmint.

Och naturligtvis hade jag noga valt ut min outfit för att passa kvällen och höstens färger.

Det är ju mer jag, tänker jag.

Lite väl mycket tanke på grejer som ingen annan bryr sig om än jag !

Medan jag hade kompisar som kom i t-shirt och det funkade . . .  För dem.

Ja. En kväll att minnas. 

Två DJs.

Musiken skulle pumpa och det skulle njutas R&B till max.

Min stora besvikelse var ju att det inte var baren uppe på Draken. Där uppe, uppe ni vet.

Där jag trodde att det skulle vara.

Utan det var här nere.

Vilket samtidigt visade sig vara en välsignelse, för då kunde man lätt bara gå ut och röka.

Förlåt.

Vapea.

Jag glömmer av att jag är trendig!! Hahaha

Drinkarna kom och drinkarna gick.

Musiken pulserade.

Och kan jag för guds skull sluta försöka ta av mig kläderna ute på dansgolvet?

Vad fan e grejen?

Medan musiken slog i takt och drinkarna avlöste varandra så hann jag tydligen till och med få sparken.

Ja.

Det är väl vardagsmat vid det här laget.

Jag har ett extrajobb som jag går till ibland lr väldigt sällan. . . 

Men jag får ju också sparken var och varannan dag, så jag vet inte riktigt vad statusen är längre.

Anställd?

Sparkad?

Tillfälligt återuppstånden?

Who knows.

Jag dansade vidare.

Det är väl livet som samhallanställd.

Ja.

Och någonstans där,  var man tjugo igen en stund hann jag till o med bli 15/16 när en skolkamrat gjorde entré. 

 Hon ba: minns du mig. . . Och yes klart jag mindes. Dåtidens BBF. . . Sjukt vad tiden går. Men tonårig vill man inte va länge och även om 20- ngt kändes bra så fråga mig om dagen efter. . . .

Dagen efter?!?! Tittandes upp mot taket .

Då blev man fan nästan 70!!

Att vakna upp dagen efter och inse att man kvällen innan tänkte:

I was the shit.

Idag är man the shit bokstavligen hahaha 

Ni vet när man tror att man är John Travolta i Saturday Night Fever…

Och så visar det sig att man snarare varit Quasimodo på utflykt.

Ingen jävel noterade att jag noggrant hade gått igenom mina ögonbryn så att de skulle vara symmetriska och snygga.

Solbrännan?

Ja du.

Det vet jag fan om den ens märktes!

Däremot sitter brun-utan-sol fortfarande kvar på mina fingrar.

Så något fick färg i alla fall.

Men jag är nöjd.

Jag kom hem, värmde lite mat, la mig i sängen och vaknade nu.

Så ja…

Det får bli en stadig frukost istället, äcen om den e kall nu haha. Och så gör man det klassiska. . . kollar mobilen.

Jag dog lite där . . . Hade jag inte ångest innan så fick jag det nu!

Ett sms löd:

“Vad hände igår…”

(Ja, du . . . endast gudarna vet!)

Ett annat löd:

“Tack för igår. Jag har fortfarande ont i hela kroppen. Men så var det. Vi ses på brunchen sen.”

Och sms:et fortsätter några timmar senare:

“Brunch? Jag? Ja det veti fan. Vi får se.”

HAHA. 

Det är inte bara jag som åldrats i sömnen Hahaha

Shit, ja allt e jobbigare nu.

Allt är lite tuffare dagen efter än vad det var förr.

A blast from the past kostar tydligen dagen efter.

Aja.

Jag får väl sova ett par timmar till och sen ge mig av och upptäcka lördagens äventyr.

För tydligen är livet inte slut bara för att kroppen tror det.

XOXO – The Twenty-Something!!