Ibland kan livet allt vara lite förvirrande.
Jag mår bra, trivs med mig själv och bara älskar livet . . . ok, inget nytt, men nu har JAG sagt det haha.
Och ändå känns de lite ont i hjärtat.
Mina tankar går till de mina i Chile och över den svåra utmaning de utsätts för.
Och då känns livet så orättvist.
Det enda man kan göra nu är att underlätta den sista tiden för lillan, hon har haft en hård kamp.
Klarat det i stunder med den återkommande tumören slår verkligen ut henne.
Jag hoppas bara hennes faster hinner dit med mitt barn så de kan kramas om och ta ett ordentligt farväl.
Ja, nu är hela familjen samlade, alla finns där för varandra, och jag finns här.
så tråkigt.
Men men, jag mår bra, jag trivs med mig själv och älskar livet . . plötsligt känns inte dessa ord lika tunga som i början av bloggen.
konstigt va?!?
Ja, solen skiner med det känns allt lite mörkt.
Träna får bli min mantra . . där kan jag försvinna.
och bara hoppas på det bästa av sista tiden. . . . .
. . . .
. . . . . .
. . . . . . . . . .
så orättvist !!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar