fredag 3 juli 2009

Under ett Jour pass ...

Sker det kanske inte så mkt på jobbet.
Men det ger mig möjligheten att reflektera över saker och ting.

Så som skillnaden på svenskan o spanskan .... .... språket då!

Att vara tillbaka på jobbet ger folk, som ej träffat mig på flera veckor, att beklaga sorgen.
Ja, det e så mkt enklare på svenska, jag beklagar sorgen, men på ngt sett så känns spanskan så mer känsloladdat.
Men det är la så med spanskan, allt sker med så mkt starkare känslor.
vare sig det är sorg, glädje, hat eller kärlek.
Och ja, då påminns jag om hur tacksam jag är över mitt Chilenska påbrå.

Påtal om glädje ... ...
Ja, snart e det dags för mig att lämna stan!
jag packar o provar på ngt nytt, ja... det e huvudstaden som drar ... ... ...lite.
Jag flyttar till stockholm.
Oj, tänker ni, när hade han tänkt berätta det??
Jag gör det nu!
so estop it!(ska läsas med spansk dialekt)

Men det är bara temporärt, ni behöver ej sakna mig mkt. jag e hemma efter 5 veckor.
och är det ngn jätte viktigt fest så är det klart att jag är i stan då.
Men i övrigt så bor jag på Hotell de närmaste 5 veckorn, det ska bli riktigt skönt.
Ingen matlagning på 5 veckor.

ok, inte för att jag är den som lagar mat jämt och nu kommer anledningen.
Jag lider av bulimi demens, jag äter, äter o äter men glömmer av att spy!
Lagar jag tex, Carbonada så blir det i en stor kastrull(chilenare lagar inte mat i små kastruller, helst 15 likters ska det va) så kan jag ej sluta äta tills allt är slut.
Är det en ngn tvångstanke jag har ... mat, mat, mat eller är detta vad man kallar för ätstörning?
Ja, jag vet inte, jag vet bara att endast en tom kastrull kan mätta min hunger.
Och därför lagar jag helst ingen mat ... ... och nej, ni behöver ej vara oroliga för sjuttonåringen, Hon har Farmor ett hus bort.

Any way, nu blir det lite ändringar på mitt liv, jagh ar nämligen ätit nästan varje dag i tre veckor nu ... ... och ingen träning... vi förstår problematiken.
Även om det bara handlar om tre kilo(+ ngn mer) så känns det som att jag ätit upp ett helt hus o lite till.
Men nus ka det tränas, ätas ordentligt och ja vara huvudstadsbo.

det ser jag verkligen fram emot.

Men först ska jag käka!

Inga kommentarer: