Överallt möter man blickar, tröst sökande blickar, blickar utan leenden, oroliga blickar, anklagande blickar.
ja, iskalla blickar.
Dagen känns som dagen efter Palmemordet 28 feb 1986. Landet var i chocktillstånd.
Hur kunde ngt så ofattbart hända oss i Sverige. Man kände den tunga sorgen. Vila I frid!
Vem kan glömma om hur man vakna, svårt skakad, av kriget och bombningarna i Irak den 17 januari 1991.
Var detta verkligen på riktigt ??!! Må de drabbade vila i frid.
Och vem kan glömma den djupa sorgen och chocktillstånd som backabranden skapade 29 okt 1998.
Hur skulle man klara av sin vardag med så hårda och djupa förluster av alla dessa ungas förlorade liv??
Må de vila i frid.
Vem kan glömma den 11 september 2001 då Usa och omvärlden chockades hårt.
Varför var det stora frågan, må de vila i frid.
ja, och den känslan har följt mig idag.
Sorg, oro och ilska.
Hur kunde detta hända oss i Sverige ?
Jag har aldrig kännt ett så stort utanförskap som jag gjort idag, det var jag och alla dem andra.
många röster utan ansikten, är det du?
Det är ju faktist det som är mest skrämmande, de som ej syns i media men som röstat på ett rasistiskt parti.
Ja det är en tung dag ... ... ... så mkt ångest i hela min kropp.
Men i mörkret så hitta jag ljuset, ja min lilla mamma är verkligen en kvinna som finns där i alla lägen.
Hon baka piroger och samla familjen och vi fira chiles nationaldag med mkt kärlek.
Och som ett härligt avslut på dagen så tog vi oss till den delta i Manifestation mot SD i Riksdagen.
Och helt plötsligt så lätta min ångest, oron och sorgen finns där.
Men den varma känsla om omtanke och solidaritet som omfamna all ai götaplasen var verkligen glädjande.
och somd e sa, 5.7 rösta de för SD men 94.3 röstade mot SD.
Och med det i tankarna så käkar nu ytterligare en pirog och väntar på nästa akt av den politiska spelet.
Ta död på rasismen och låt den vila I frid !!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar