Torsdagen den 18 Maj, jordfästes min älskade bror.Jag, som då är killen som har koll på allt, såg till att alla våra planer slutfördes så att Oscar fick en värdig begravning.
Det var lite stressigt, prästen hade jag ej träffat, Kapellets ljudanläggning funka ej, tiden gick o jag fick verkligen bita ihop för att klara av vad som komma skulle.
Prästen hade ju pratat med en enda gng och det ända som var klart, var att han skulle delta.
Men hur, o vad som skulle sägas, musik, tal ordningen .. ja allt annat som man tror bara flyter på var inte klart.
På torsdag morgon fick jag äntligen tag på prästen o lyckades få hans mail för att skicka över "programet" så han visste hur vi ville ha allt.
Jag som ledare för en stor dansgrupp vet hur viktigt allt med musik är, så även i detta fallet, så jag hade ljudanläggningen i huvudet innan, jag tog med Radion i fall i fall att .... Tur det.
Ja, allt var bra förberett, mamma ville tala, jag bad henne skriva ner allt hon ville säga, för att om hon inte skulle klara av att hålla talet ut så skulle jag upp o ta över för henne.
Tur att min älskade mamma var så stark, för att jag hade redan tappat det totalt o jag hittade inte tillbaka ... ... med en gng.
Ja, det var mkt känslor i luften, gamla vänner som ej träffats på många år o alla var där för att hedra min bror.
Ta en sista farväl, o jag måste säga att jag vet ej varifrån styrkan kom för att klara av alla momenten, jag får tacka mamma för detta med.
Gracias mamita linda.
Ja, o nu e det Lördag, jag fick med mig bilden på min bror (det var planen) o jag kan nu luta mig tillbaka o minnas honom med allt gott han hade, alla glada minnena, vår barndom o tonårsperioder.
Igår kom jag på att han ofta agerade som min store bror, han var beskyddande och omtankefull.
Så kul, jag fick ofta lugna ner honom vid situationer då han tyckte jag behövde en livvakt.
Men det var min lillebror det hehe.
Och ja efter ett par timmar hemma så gick jag till slut upp, duscha o packade ner lite grejer o drog i väg ... iväg till Oscar.
Soligt o härligt var det vid kviberg, kl var la runt 17 tiden o jag korkade upp.
...
...
när jag fyllde år så fick jag en flaska Moët o den skulle jag korka upp till ngt riktigt festligt.
Ja, nu var det inte en fest så sett, men det var festligt, det var Brorsan o jag.
Jag fixade till hans grav, kollade till alla blommor som fortfarande låg o dekorerade vackert.
tog bort all plats för buketter o tände upp ljus.
vinden var för stark så de slocknade , men jag sa att det gjorde inget för jag var där.
Det var en för mig mycket mysig eftermiddag.
Inte hade jag för 10 år sen, när jag besökte honom utanför häktet, tänkt mig att det var hans grav jag skulle besöka idag.
Det var precis som då, jag satt o rökte o kollade upp på honom o han på mig o där satt vi i våra egna tankar o jag undrade mest på vad Oscar funderade på hehe ... ja, jag där var för honom under all den tiden jag kunde.
o nu röker jag inte(det sa jag till honom) så det blev en Moët.
jag måste då säga att kyrkogården var inte alls lika fridfull hela tiden, som jag trodde
det gick tex runt två tanter, om ni tänker på The Simpsons, Marge systrar.. ja de gick runt o kolla på alla gravar runt o kring, grymtade lite o gick vidare ... det märktes att det var en procedur de gjort ett par ggr.
Sen kom det ett kärlekspar som satte sig på bänken en bit från oss, hångla de?? jag våga inte ens kolla hahha.
O sen kom det ett par ryska tanter o fråga om det var min släkting, ja, här ligger min bror efter att ha svarat på deras 20 frågor så gick även de.
Lite motorscyklar åkte omkring, två andra gravar besöktes o lite bilar körde runt.
Jag sa det, Oscar här kommer du inte vara ensam.
O desutom är du i mitt hjärta för alltid, Vila i Frid hermano.
Oscar Diaz
Oscar tillhörde en mkt kärleksfull och omtänksam familj, familjen var en mkt viktigt del för honom liksom för alla andra i Familjen. Hans syskon och och vänner låg honom alltid varmt om hjärtat.
Och på så vis minns vi Oscar, en kille med mycket omtanke.
En grabb som jämt var där för alla som behövde honom.
En skämtsam kille som alltid ställde upp för den som behövde honom.
Oscar var en kämpare som trots många motgångar lyckades han hitta sina ljusa stunder.
Oscar blev sjuk och trotts sin sjukdom så höll han sig fast vid sin familj, speciellt Valentina, Victor-lenon och mamma. Och det gav honom kraft och styrka att kämpa för ett bättre liv.
Han hittade guds ord som gav honom nytt ljus i hans väg.
”Gud giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden"
Men Oscarshjärta orkade inte med hans kamp och på så vis hittade oscar en förevigad sinnesro.
Med oss i våra hjärtan : Oscar Ignacio Diaz soto
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar