Det är inte alltid lika kul att skriva, idag är det en sådan dag.
Jag hade helst av allt velat vakna till nu o tänkt: Fy, det var bara en mardröm ... ... ... men ack nej, det fortsätter.
Idag fick min bror sin begravningsplats, o vi kolla även på kapellet där där den sista akten kommer att ske.
Det är så hemsk, för att jag kände mig hemma, inte för att jag varit där så ofta, men yes, jag har varit där tidigare ... ... och det känns.
Det är så hemsk, för att jag kände mig hemma, inte för att jag varit där så ofta, men yes, jag har varit där tidigare ... ... och det känns.
Och med mina planer o strategier så hade så många fler kunnat räddas och hjälpas utan att min bror drabbats ... ... ja han hade fortfarande varit vid min sida.
Nä, nu är det dax för mamma besök.
såå jag drar mig.
C ya!
C ya!
3 kommentarer:
Nando, lo siento tanto pero no voy a poder despedirme de Oscar la semana que viene, estare trabajando en Värmland. Pensare en todos utedes en el dia... Jorge
Ja, ibland är livet bara så jävla orättvist, och det finns inte så mycket vi kan göra åt det. Det känns inte så just nu, men en dag blir det lättare igen. Sorgen över någon man förlorat finns alltid kvar, men gör mindre ont med tiden...
Helena
Kram ;)
O tack Helena för dina fina ord.
Jorge, Don´t u worry, det är tanken som räknas ;)
Skicka en kommentar