torsdag 2 april 2009

Älskade mamma





Carmen Stefanini

Det är namnet på kvinnan som gett mig livet.

Yes , this is my mami!


Världens underbaraste kvinna, och så här på hennes födelsedag så vill jag ägna några rader åt henne.

När jag var liten var jag inte världens snällaste barn, inte för att jag var den värsta heller (det fanns mkt värre ungar) men för en ensamstående mamma med två grabbar, så var minsta lilla buset ett stort dilemma och en ifråga sättning på vår uppfostran.

Ja, min lilla mamma har alltid haft fullt upp.

Redan vid första veckan här i Göteborg så fick jag för mig att mangla min arm, ni vet en sådan gammal mangel maskin som fanns i tvättstugorna förr.

Ja, mamma tvätta och jag (5år gammal) lekte, jag fastna med mina fingrar och snabbt rullades hela armen in tills det fick stop.

Mamma reagerade snabbt och tryckte på den röda knappen, för det måste ju betyda stop.

Efter många om o men så var vi hemma, jag hade hur ont som helst men närjag såg min mammas tårar rinna ner av oro för mig så gick smärta.

Jag sa: mamma, mamma gråt inte mer, det gör inte ont längre, snälla mamita.

Jag minns hur hon försökte nå ngn för att ta mig till akuten och detta utan ngn kunskap av det svenska språket.

Så, älskade mamma, gråt inte, jag är här och finns alltid här, Besos.



Men det finns faktiskt så många olika historier om min lilla mamma.


Ta den t.ex., när vi skulle flyga till Sverige, och mamma fått information om att de gav ut tuggummi vid flyget.

Så när flyggvärdinnan lämnat en liten vit förpackning, så var mamma hundra på att det var tuggummi.

Nu skulle hon äntligen få oss lugna en stund och hon kunde koncentrera sig på resan.

Här barnen, tuggummi, tugga o sitt fint nu, vi gjorde som mamma sa, tugga och tugga.

Men det stack till och vi sa till henne: men mamma det sticker.

Hon sa: tugga det är tuggummi sa jag!

Vi: men mamma det är för starkt!! Det sticker hela tiden!

Hon sa: äh, ge mig så se vad ni gnäller över, och inser ganska snabbt att det var våtservetter vi fick tugga på.

Tack Mamma!

Än idag kan jag inte sluta att skratta när jag ser våtservetter, ohh tuggummi!! hahaha



Ja, min lilla mamma har verkligen gjort livet så mkt lättare att leva, med eller utan tuggummi.

Så mamman min, tack för att du finns, även om alla dagar inte är lika glada så ska du veta att du alltid finns i mitt hjärta(vi är nämligen vädurar och väldigt lika hehe)

Dina kloka ord, ditt stöd och din uthållet ger mig styrka och mod.

Kan mamma så kan jag!

Gracias.

Och jag vet att du kommer att firas ordentligt, torsdag, fredag och lördag.

O jag hoppas att du mår bra inombords och verkligen känner vilken underbar mamma du är.

Jag vet att livet har jobbiga perioder men ditt eviga kämpande har gett resultat och livet levs med stor framgång.

Du är en inspiration till så många fler än oss hemma, din förmåga att glömma och förlåta skapar en stor trygghet bland oss alla.

Din glädje och utstrålning smittar och din ungdomlighet avundas.

Du ställer alltid upp för mig och andra som behöver, ger ditt allt för dina barn

Jag älskar dig!

Inte minst för att du är du, Carmen Stefanini.




Och Grattis på födelsedagen!!!

Besos Mami, su hijo Nando.

4 kommentarer:

Markus Gisslén sa...

Vad gulligt!!! Krama mamita från mig!!!

Anonym sa...

åhh vad gulligt.

kul blogg!!

Lilly sa...

Underbara människor som ni är änglar utan vingar...önskar er båda ett långt och lyckligt liv!
massa kärlek till er två!
puss fr lilly..
aka
FEIONA

Nando´s Mind sa...

hehe, tackar tackar!!

kul att ni hänger med ;)

Kram Nando