Efter en lugn helg ...

Kommer en lugn söndag.
Jag har legat o kollar på tv, de man missat o inser att jag faktiskt inte missat ngt vettigt.
Synd att Rigo från Rinkeby åkte ut från körslaget , det skulle vart den där Stefan laget .. .. hans version av vad han nu sjöng var ju ingen hitt.
Dåligt Dåligt, men sen så kom reprisen av det mest patetiska jag sett på tv.
Mammas pojkar.
Ja, Jag må vara mamma pojke, men att utsättas för ngt så icke intellektuellt eller kulturellt finns inte i min värld.
O med detta sagt så förstår ni att jag verkligen inte skulle utsätta min mor för ngt sådant.
Jag älskar henne för mkt!!

På tal om mamma så läste jag i Filips FB

" min mamma är den starkaste människan, jag känner. Hon är också den enda kvinnan jag verkligen kommer att älska i hela mitt liv"

Jag blev så glad inombords av att läsa det han tycker och känner för sin lilla mamma, och det fick mig att tänka på hur jag känner inför min egna mamma.
Jag älskar min mamma och finner stort stöd, styrka, tröst och kärlek hos henne.

Och fast jag håller med Filip där, så är det inte inte riktigt så fullt ut.
Jag omringas nämligen av starka kvinnor, och jag älskar var o en av dem för dem de är och för den styrka och glädje de bringar mig och mitt liv.
Jag är oerhört tacksam för att dessa starka och älskvärda kvinnorna finns i mitt liv.







O jag ska snart träffa alla hemma hos mamma, yes det e dags för familjeträff.
Det är ju söndag, o söndagar har alltid varit en speciell dag för oss i familjen, först var det farmor som vi alltid besökte, hela släkten var ofta där.
Vi åt och umgicks, några en stund och andra var där hela dagen.
Los Copihues hade träningar varje söndag så vi tog oss dit en stund efter dansen, o det var alltid lika trevligt.
R.I.P,älskade farmor.

ja, sen tog traditionen över hos mamma, men alla våra liv förändras och man kan inte alltid göra som man önskar. Tid är den största boven!!!
Men så idag tror jag att jag lyckats samla alla o ska umgås i eftermiddag.
det ska bli kul!

Men först ska jag besöka min brors grav och skänka mig själv lite sinnesro.
Tänk att det är så svårt att komma över de svåra stegen här i livet, jag försvinner i tankarna och kommer ganska sabbt på att .. nä det har verkligen hänt, han är borta.
Jag minns honom med glädje och sorg, med lugn och oro men framför allt så minnas jag honom med kärlek.


R.I.P Brother!